Avel och uppfödning

Mina egna erfarenheter
Att få vara med om att skapa nya liv och se dem växa upp och utvecklas är en fantastisk upplevelse. Men det finns mycket man måste tänka igenom innan man bestämmer sig för att sätta en kull djurungar till världen.

Själv har jag hållt på med smådjursavel så länge jag kan minnas. Min uppfödargärning startade med halvtaskiga djur i mammas kök som liten, men med mycket hjälp och en engagerad familj. Jag har lärt mig en hel del sedan dess. Även om jag aldrig skulle göra om en del av de parningar jag gjorde då, lärde jag mig ovärderligt mycket genom mina första erfarenheter. Men jag vill också påpeka att djur är levande varelser som aldrig får bli föremål för experimentlusta.

Smådjursaveln som började i mammas kök på 1980-talet kom att utvecklas till en av Sveriges mest framgångsrikaste uppfödningar av mångsidiga och standardmässigt bra smådjur. Under vägens gång har djuren lärt mig massor om genetik, biologi, fysionomi, etologi etik och moral. Men den kanske allra viktigaste erfarenheten jag tillförskansat mig genom åren av smådjursavel är att livet är och förblir ett otämjt mirakel. Ingen annanstans än på avelns område är livet och känslorna så nära. De upplevelser djuren gett mig på detta område varar en livstid. Man gläds när allt går som det ska, man gråter när det inte gör det. Man fascineras av det oväntade och man ställer sig ödmjuk inför den evigt okuvade livsgnistan.

Skillnad mellan ”avel” och ”uppfödning”!
Genomgående för all djuravel är att den medför ett stort ansvar. Man påverkar faktiskt en annan arts fortlevnad, dess nästa generation. Därför måste du kunna stå för vad du gör, eftersom konsekvenserna av dina gärningar är oåterkalleliga och många (djur och människor) påverkas av de val du gjort. Vidare är det viktigt att förstå skillnaden mellan avel och uppfödning. Att bedriva uppfödning kan vem som helst göra som har två djur av samma art men av olika kön. Avel handlar om att det finns en tanke bakom varje djur som föds upp. Det finns en planering som sträcker sig många generationer framåt i tiden, stamträd skrivs över djuren och en noggrann uppföljning av de djur som föds upp bedrivs.

Hårddraget skulle man kunna säga att uppfödning handlar om kvantitet och att avel handlar om kvalitet. Men i vanligt tal används benämningen uppfödare som ett slags samlingsnamn för alla som sätter djur till världen, oavsett om man föder upp smådjur till foder utan stamtavlor, eller om man bedriver seriös avel.

Att fundera över innan du tar en kull

Varför? Jag vill å det starkaste avråda någon från att föda upp djur bara för sakens skull och riktar mig här enbart till den som har genuint seriösa intentioner. Kom ihåg att enbart vilja är inte anledning nog att föda upp djur!

Först och främst är det av yttersta vikt att du vet varför du vill ta en kull djurungar. Skälen kan vara många och varierande. I grunden måste dock alltid ett genuint intresse för djuren finnas. Oavsett om du tar en kull för att förbättra den variant du ägnar dig åt, eller för att du vill studera djurens beteende och utveckling, så måste du kunna erbjuda ett rikt och stimulerande liv för de djur du föder upp. Om du inte själv kan behålla alla, måste du se till så att du i förväg har hem till dem. Tänk på att det är högst olämpligt att sälja djur till en zooaffär. Du vet aldrig vad som händer med dina ungar, och missar värdefull information om hälsa, temperament och livslängd hos de djur du föder upp.

 

 

Nödvändig kunskap

När du konstaterat att du vet varför du vill ta en kull ungar och du vet att du har hem till dem, är nästa steg att ta reda på om du har tillräckliga kunskaper för att klara av uppgiften.

Du måste ha stora kunskaper om det djurslag du tänker föda upp. Endast på så vis vet du om dina ungar utvecklas normalt och endast på så vis kan du lämna riktig information till ev. köpare. Du måste känna till standarden för just din variant, även om du inte är intresserad av att ställa ut dina djur. Tänk på att standarden har fungerat som målbild för hundratals generationer djur, förstör inte det som tagit så lång tid att bygga upp genom att göra en olämplig ”pet-parning”! Det tjänar ingen på. Dessutom kan standarden informera dig om vilka varianter som är lämpliga att para med varandra. Det finns varianter som ger döda och/eller missbildade ungar om de paras med varandra!!!

Som alltid när du har frågor om ditt djur eller om avel ska du vända dig till smådjursföreningar. Där finns en enorm kunskap att hämta, och där kan du få information om lämplig litteratur, standarder mm.

 

 

Stamtavla och registrering

En grund för all avel är stamtavlan. Regeln är att du aldrig ska använda djur i avel som du inte vet så mycket om. Avla därför endast på registrerade djur och var noga med att registrera alla djur du föder upp i respektive smådjursförening. Genom den stambok som djuren registreras in i får man viktig information om djurens livslängd, hälsa och släktskap. Några av smådjursföreningarna har stamböcker med tusentals djur och daterar 30 år tillbaka i tiden. Genom registrering ökar du djurens värde och du visar att du har seriösa intentioner.

 

 

Bra utgångsdjur

När du väl vet dina skäl och har inhämtat behövlig kunskap måste du fundera över vilka möjligheter du har att ta en kull. Du bör fråga dig själv om dina djur är bra nog att låta gå vidare i avel. Bara för att två djur är superba ”gosedjur” innebär det varken att de passar ihop, eller att de är värda att avla på. Ställ gärna ut dina djur för att få en opartisk bedömning av dem först. Vidare är det också så att de snyggaste utställningsdjuren inte alltid ger den bästa avkomman. I en del fall, t.ex. när det gäller hooded på råtta, kan man behöva använda djur med något för bred eller för smal teckning för att få fram de bästa djuren i nästa generation.

Målet med varje generation är att den ska vara ännu bättre än sina föräldrar!

 

 

Tid och pengar

Det kostar att föda upp djur och man måste lägga ner kopiöst mycket tid på sin hobby. Du kan göra de bästa kombinationerna och ha de bästa utgångsdjuren men om du inte har tid för ungarna eller ger dem vad de behöver under uppväxten så är allt arbete ogjort. Från första stund måste ungarna socialiseras, stimuleras och miljötränas. Själv lägger jag alltid mina kullar så att de kommer i perioder då jag arbetar mycket hemma, för att jag ska få så mycket tid som möjligt med de små. Från ögonöppningen är de små med mig i stort sett hela tiden. Det är viktigt att ge dem individuell tid, så i en kull på 12 ungar finns alltid något att göra! Men om du ser detta som ett problem bör du fundera över dina skäl ännu en gång. För det är ju att vara med de små, att lära känna dem och att få njuta av dem, som det hela ska handla om.

Vidare måste du kunna utkräva ett ärligt svar från dig själv på frågan om du verkligen har råd att ta en kull. Många tror säkert att det finns pengar att tjäna på att föda upp djur. Men så är det verkligen inte. Tvärtom. Man behöver ha ett rejält startkapital och stora reserver att ta av. Du kommer nämligen att lägga ner multum med pengar på att köpa in bra utgångsdjur, på att meritera dessa djur och på resor i samband med detta. En dag kanske du behöver importera djur till din uppfödning från andra länder och då kan ett enda avelsdjur kosta dig tiotusentalskronor, i frakt, karantän etc. Vidare kostar maten en kull djurungar sätter i sig under sin uppväxt en hel del. Bra mat för djurungar att växa upp är dyrt. Den största kostnaden brukar emellertid vara de oförutsägbara utgifterna. Om den blivande mamma skulle råka ut för något under dräktighet och förlossning, kan det kosta många tusenlappar hos veterinären. Jag rekommenderar att man försäkrar sina djur!

Du kommer inte att tjäna en krona på att föda upp smådjur, men jag lovar dig att du kommer att bli rik på livserfarenhet!